Effekt som en hushållsvisp eller turkish delight.

Sebbe i morgonsol

Tidigt en torsdag anträder Sebbe o jag de 100 milen bil till årets skåla löp. Som vanligt flyter trafiken bra till man passerat kjölen sen börjar vägbyggen och traktorer på E6. Efter en gasköks lunch kommer vi vid 19 tiden fram till vårat nattläger på 1100möh. Vi tänker ta lite gratis röda under natten. Vi har stilla klart och helt myggfritt och gör en liten tur upp på en kulle som visar sig bli ca 400hm och 3km långt innan vi kan njuta de sista solstrålarna före tältnatten. Tältnatten förlöper god med bra sömn endast störd av ett ljud som vi bägge utbrister" lät det inte som ett skred", vi sover 2 timmar till och vaknar till en strålande morgon. Skredet visar sig vara orsakat av ett snösläpp från en liten snöficka på bergsidan bredvid. Vi kör sedan sista biten utför ned till det som kanske är bland jordens mest imponerande platser, fjordlandet runt Jostedalsbreen. Precis innan Loen så ser vi skåla med tornet framför oss och det är i klart väder en imponerande syn.

Väl på plats träffar vi våra vänner Robbie och Sam, de har varit där en vecka redan och sprungit Fanaråken opp med bra resultat. Vi tar en tur vidare upp till Kjenndalsbreen där vi tar en lätt träningstur fram till breekanten. Kjenndals breen

Man är ganska liten där och naturen är inte så tillmötesgående, det är farligt område. Det kunde vi skåda vid minnesstenen efter klippraset 1903 då mer än hundra omkom då ett stort block föll ned i Lovattnet och skapade en stor våg som sköljde bort människor och hus. Sedan reggar vi oss och packar för morgondagen.

Tävlingsdagen börjar med klart stilla väder, vi parkerar bilen och går de 2km till tc. Där blir det vägning av säck samt uppvärmning. 15 minuter före tar vi plats i starten och nu står jag bättre till än förra året. Jag har lite ängslan för hur fort det ska gå i början, jag är ingen fena på väg precis.

Pang, starten har gått jag hänger med bra i början, verkar som jag hittat min plats i ledet då kamraterna ligger stilla i samma tempo, grusvägen går bra tittar på klockan 22m i min det är lagom Hasslöv fart, sedan in på stigen här kan man inte köra om utan nu gäller det hålla platsen. Efter bäckkorsningen får jag det tungt en stund, jag känner mig törstig och ångrar att jag inte tog vatten i säcken med mig. Andra elaka nedåt tankar en stund men jag ser att vi är ett gäng med samma fart så det känns bra. Vi har nu fått en liten lucka både före och efter oss. Vid 1200m känner jag mig piggare och jag kan gå på bra det behövs nu vid 1500m när det blir brantare, här har man fördel av långa ben vilket gör stigningen lättare. Sista biten går bra och jag kollar tiden och det ser yt som jag skall klara mitt mål under 1.50. Det går vägen och jag springer in på 1.49 mer än 6 min snabbare än i fjol. Då kan man konstatera att man är 42 min efter segraren. Sebbe o jag firar med en Guiness på toppen och njuter av utsikten. Detta med hushållsvispen då, jo min vikt med skor och ryggsäck innebär att jag utvecklat den enorma effekten 218watt dvs ungefär 2ans hastighet på Evas hushållsvisp...... annars kan man utrycka det så här, när Ahmed Arslan nått toppen är jag på 1119meter, Sebbe på 1195. Det du, nu kan Ahmed kvittera ut hundra tusen i pengar då han slog backrekordet med nästan 2 minuter, det blir mycket turkisk delight det. Mycket imponerande av Anders Kleist med en 5e plats och 1.13.20.